Igår fick jag sommarlov så nu har jag gått mitt första år på Musikalakademien. Jag vet inte riktigt hur jag rättvist ska beskriva det för det går nog inte men jag försöker. Det har varit skratt, prestationsångest, stolthet, tårar, trötthet, inspiration, lycka, pepp och så mycket vilja. Det har varit att dansa sig genomsvettig, stå i plankan i 10minuter och att bara dansa runt i en tom danssal. Det har varit att lära sig så mycket att jag knappt förstår det själv och utvecklas som bara den. Det har varit att instudera låtar, bygga karaktärer och hitta huvudord. Läsa in monologer, arbeta med text och skriva. Det har varit closer, julkonsert, duettprojekt och West side story. Prat om viktigheter och oviktiga saker, temys, häng av alla möjliga slag, skogspromenixer och att trängas i köket i flintan. Det har varit att bo, leva, arbeta och lära sig av 17 världsfina personer och få vänner för livet. Det har varit att imponeras och inspireras av klasskompisar och att få arbeta med fantastiska lärare. Det har varit sångövning, träning, repetitioner ännu mera övning. Det har varit känslan av att inte vara tillräckligt bra och det har varit känslan av att vara oövervinnelig. Det har varit helt fantastiskt. Helt stört roligt och helt rätt.
Jag har hunnit ha lov i ett dygn och längtar redan tillbaka. Det är ju där jag verkligen får göra det jag bara älskar. Är så peppad inför ett till år att jag nästan spricker! Sjukt lyxigt ändå tänker jag. Att alltid längta tillbaka till sin utbildning!
Finklassen. Så mycket kärlek.