
På lördagen vaknade vi på ett madrassfyllt golv i ettan där vi bodde. Lite trångt men finns det hjärterum finns det skärterum som det heter och hjärterum saknas det minsann inte så det gick bara bra. Vi klädde på oss och gav oss ut i ett regnigt göteborg och letade rätt på mat.
När vi var mätta och belåtna begav vi oss till festivalen, sprang ihop med lillasyster och Olivia! Lyssnade på bra grejer som First Aid Kit och Ane Brun. First Aid Kit slet ut mitt hjärta, drog det isär och satte det på plats igen. Så. Himla. Bra.

Vi slog oss ner på en gräsplätt och spanade på streetstyle fotografer som förevigade urtvättade tygpåsar, svarta långa transparanta tyger och halv öppna kappor och tänkte köpa nachos men guacamolen var slut och då går det ju bara inte.
så det blev tomatsoppa istället. Minst lika gott.
När det mörknat drog Bon Iver igång och än en gång drogs hjärtat ut och isär. Helt fantastiskt bara. När Pulp färgat den nattsvarta himlen blå ett tag kände vi att det var dags för nästa etapp på schemat -Hem till läggan och sedan vidare ut i natten.
Vi hamnade på ett ställe som var precis allt. Tyst disco i bottenvåningen, hiphop dunk på andra, dansmusik på tredje och en övervåning där en man i kostym öppnade dörren och hälsade oss välkomna till ljudet av en jazztrio som spelade i bakgrunden.
Efter att ha tappat bort varandra, hittat varandra, och tappat bort varandra igen, någon fått höra att dens engelska låter precis som om man kom från england, någon raggat upp "hånglet av sitt liv" och någon beställt hamburgare för två hundra spänn hade det ljusnat och det var dags att gå hem. Vi mötte brevbäraren på vägen och konstaterade att så här borde det vara jämt.